Ack Värmeland du sköna

1.
Ack Värmeland, du sköna, du härlige land,
du kronabland svearikes länder.
Och komme jag än midt i det förlofvade land,
till Värmland jag ändå åter vänder.
Ja, där vill jag lefva, ja där vill jag dö.
Och om en gång från Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag, att aldrig jag mig ångrar.

2.
Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän,
då skall du till Värmeland fara.
Där finnes nog Guds gafvor af flickor kvar igen,
och all ä'de präktiga och rar. Men friar du där,
så var munter och glad, ty raska gossar
vilja Värmlandsflickorna ha,
de sorgsna dem ge de upp båten.